Jämställdhet åt barn och föräldrar

Jag har fört en debatt på Socialdemokraten och tillika nämndemannen Eva-britt Dahlströms blogg. Vad jag märkt av min mederkan och mina frågeställningar så är inte direkt Eva-britt Dahlström en god representant för det socialdemokratiska partiet enligt min mening.

Frågorna jag har ställt är bland annat om det ör lämpligt att kalla andra partiers representanter för fulatrynen och samtidigt påstå att det är så man från Kommunfullmäktige representerar socialdemokratisk partipolitik i Karlskrona. Jag ifrågasätter också varför hon påstår att hennes personliga uppfattningar är de Socialdemokratiska uppfattningarna då jag menar att jag inte stödjer hennes uppfattningar och det står ju definetivt inte med i partipolitiken. Hade Eva-Britt skrivit att det var hennes egna personliga uppfattningar som hon skriver så hade det enligt mig varit helt okej, Men det gör hon inte. Hon skriver bland annat Vi SOCIALDEMOKRATER och stödjer varje uttalande på att det är VI-åsikter och inte JAG-Åsikter. Hade socialdemokraterna följt den åsikt och haft den politiska agenda som Eva-Britt Dahlström själv står för så hade enligt min uppfattning Socialdemokraterna förlorat fler väljare än vad de redan gör. Jag tror att Socialdemokraterna då hade förlorat mer än hälften av alla manliga väljare. Kanske är det Eva-britt Dahlströms önskan att så sker, Vad vet jag, Det är något jag endast kan spekulera i.

Det som skrämmer mig mest med Eva-Britt Dahlström är att hon med de åsikter hon skriver och den ståndpunkten hon har sitter med som nämndeman i Tingsrätten. Tingsrätten i sin tur dömer och förkunnar domar i frågor kring vårdnad, Boende och umgängesfrågor. Läser man då Eva-Britts utalande på sin blogg (som socialdemokrat) så kan man enligt mig utläsa en nämndeman som redan bestämt sin syn och sitt utfall i en dom som rör barns rätt till sina båda föräldrar. Jag anser personligen inte att en person med sådant tänkande skall sitta som nämndeman i en tingsrätt. En person som skall sitta i en vårdnadstvist som nämndeman skall enligt mig har ett öppet sinne och se till barnens bästa utan att se den ena parten av föräldrarna som någon form av brottsling

Därför publicerar jag nu den skrivelse som jag gjorde hos Eva-Britt Dahlström på min egen blogg då jag anser att vi lever i ett demokratiskt samhälle och inte i någon form av diktatur där den med motsatt åsikt skall nekas tala eller skriva. Detta tycker således i mina ögon Eva-britt Dahlström.

När jag nu i efterhand kollade om jag fick något svar på min fråga om varför mitt inlägg tas bort fick jag svaret att HON ansåg att debatten var avslutad. Jag gav endast ett svar på det, Maktmissbruk och samtidigt frågade vad hon kallar det.

 Här kommer skrivelsen som inte fick publiceras:

Gick in och läste lite på Daddysblogg eftersom diskussionen om Daddys vara eller icke vara samt om hur du ställt dig till denna man. Uppenbart av vad jag kan se så hyser du någon form av agg emot denna man, detta då jag läste hans senaste inlägg där han offentliggör ett brev som han skickat till det socialdemokratiska partiet. Jag är beredd att hålla med denna Daddy då jag finner det märkligt att du enligt honom kan uttala dig emot honom men han inte har rätten att försvara sig emot dig i sina frågor. Lika så reagerar jag mycket starkt att du allt som oftast skriver VI som om dina uppfattningar stöds av det Socialdemokratiska partiet. Hade jag haft uppfattningen att Socialdemokratiska partiet stödjer dina uttalanden i det ena än det andra så hade jag lämnat partiet med omedelbar verkan. Jag som man skulle ju då inte platsa i detta parti eftersom det då skulle vara alldeles för likt Feministiskt initiativs politik.

Jag vill samtidigt kommentera lite av de inlägg som tillkommit efter att jag inte skrivit. Anton Karhu skriver följande:  ”Och då undrar jag,hur ni närmar er problemet med föräldrar som påstår,anklagar,umgängessaboterar och förhalar rättsprocesser i syfte att bl.a kunna använda sig av kontunitetsprincipen,och rotning?”

Det är viktigt att tillägga att begreppet PAS innefattar många delar. Myndigheterna utför det på ett sätt igenom att hjälpa vissa föräldrar (Oftast modern) att skapa en beroende ställning mellan mor och barn. Detta bland annat igenom försök att diagnostisera barnet med olika bokstavs diagnoser. Detta har jag sett på mycket nära håll. Där har man valt att se fadern som sista utväg i stället för att se honom som den första utvägen för att se om barnets omvårdnad och boende kan påverka barnets problematik. Detta har man gjort trotts att fadern i tidigt skede kunnat tala om att det skulle bli problem om man dömde till moderns fördel.

Däremot har jag svårt att acceptera den del där man vill könsindela problematiken PAS. Jag menar att det inte har med könet att göra utan med situationerna. Att man gick in så starkt med att peka ut mamman är på grund av den skrivelsen som gavs ut av UFR vilket pekade på att mödrar var de som mest använde sig av PAS mot den andra föräldern. Detta snappade Pappa-barn upp lite för lättvindigt. Då vill jag hellre relatera Pas till en annan skrivelse.  Att använda sig av uttalanden om PAS i frågor kring våra barn som lever i separerade förhållanden är alldeles för svårt för oss lekmän så som Eva-Britt, Anton och jag själv. Detta då minsta sak kan utvecklas till en anklagelse om PAS. Skall man följa den skrivelse som Pas innefattar så skulle en separerade förälder som hamnar i tvist inte kunna köpa saker till sitt barn, Säga att h*n saknar sitt barn eller kunna få visa sin sanna kärlek. Detta då det skulle kunna påverka barnets tro och ställning i frågan om vilken förälder barnet känner mest trygghet hos. Det är inte alltid hos boendeföräldern som barnet känner ett lugn och trygghet hos trotts att familjerättens handläggare samt tingsrättens ledamöter tror sig ha kunskapen att avgöra detta.

Sveriges tingsrätter saknar kunskap och kompetens att egentligen döma vårdnadsärenden över huvudtaget. Jag är själv starkt emot att Tex. folkvalda utan vidare kompetens skall sitta med barns öden i sin hand och avkunna domar och beslut utan att ens genomgått någon professionell utbildning i psykologi.  Jag anser i och för sig inte att socionomer har den rätta kompetensen heller att arbeta med barnavårds ärenden. Detta då det endast krävs 4 år socionomutbildning och 2 års arbetserfarenhet av ekonomiska biståndsavdelningen inom socialtjänsten. Jag anser att en som skall handha ärenden med barn först skall genomgå en psykologutbildning där praktiktiden då skall inriktas på barnpsykologiska instanser för att sedan läsa den ordinarie socionomutbildningen. Detta kan säkerställa utredningar för många barn. Jag anser inte att socionomer är kompetenta med tanke på den knapphändiga utbildningen de får att handha utredningsmetoder så som Tejping och BOF.   

Det allra största problemet jag kan se för att nå målet som vi alla har gemensamt, S-kvinnorna, Pappa-Barn, Daddysblogg och Vårdads & Umgängeslagar är att vi/ni inte kan släppa könsindelningen i föräldraskapet. Jag har i och för sig inte läst hela S-kvinnoagendan men efter vad jag läst om S-Kvinnorna här på EBD:s blogg så förstår jag att det handlar om ett visst snedvridet tänkande om det manliga. Detta tankesätt får S-kvinnorna gärna ha men släpp den biten när det kommer till våra barn. Pappa-Barn:s tankesätt har också i mina ögon vacklat lite fram och tillbaka, Om det i vissa fall förelegat angrepp på själva mödrarna hos Pappa-barn så tror jag att det oftast kommer från besvikna pappor som är medlemmar. Jag säger inte att dessa medlemmar varken har blivit rätt eller fel behandlade, detta då frågan är individuell från fall till fall. Daddysblogg, tja.. Vad jag vet och läst arbetar väl Daddy mest för att få rätt i sitt fall samtidigt som han vill ha ett mer jämställt tänkande omkring vårdnadsärenden och där är jag fullkomligt lojal i det tänkande. Vårdnads & Umgängeslagar, Den sidan har ALLTID varit och är könsneutral men lyfter ofta fram myndigheternas och lagarnas dåliga inställning till våra barns behov. Sidan är ju trotts allt skapad för båda könen i ett informativt syfte om sin rätt och skyldighet under eller efter en separation.

Om vi all lägger våra egna personliga vendettor åt sidan och i stället vänder på det hela, som till exempel frågan om Barnkonventionen, Gemensamt gör en aktion för att visa att vi är enade i frågan istället för att vända allt emot varandra så tror jag att vi hade nått långt.. Sen kan man ta de andra frågorna för sig. Det är som Hyresgästföreningens gamla slagord ”Tillsammans är vi starka”.  En gemensam skrivelse från oss allihop där alla organisationerna skriver under om frågan gällande Barnkonventionen borde ge ett rejält gehör.

Tack för ordet.